Affe's slutkrönika den 11 oktober 2007

Alf-Gunnar
Att det blev en så fantastisk avslutning på serien kan kanske uppfattas som tursamt av någon som inte är så initierad. Visst, att Robban tog poängen av Luleå som inte något annat lag mäktat med under hösten var ju både roligt och direkt avgörande, men inte helt oväntat efter vad laget presterat under hösten. Det är faktiskt det lag som tillsammans med oss och Luleå tagit mest poäng under hösten.

Att unga ESK skulle vinna serien redan i år var inte oväntat. För det första är laget numera välbeställt med spelare på de flesta platser. Det spelar inte så stor roll om någon alternativ spelare går in och spelar. Dessutom är Örjan en mästare på att känna av när den ena eller andre är redo för spel, eller att nu är det dags för den att vila.
Att alternativ finns också bland alla offensiva spelare är ju synnerligen ovanligt.

De flesta av spelarna har också varit med ett tag i klubben och är inskolade i att det är viktigt att behålla bollen när den väl är erövrad. Det är många år av nötning som nu slår igenom i matchsituationen. Träningsdosen är numera så hög att det är svårt att klara så mycket mer som snövita amatörer. Trots den höga frekvensen av träning ger pojkarna alltid sitt yttersta och tycker att det är roligt. Om det är januari och löpträning eller en oktoberträning inför sista seriematchen verkar inte spela någon roll, tempot är alltid högt. Just den goda fysiska statusen hos samtliga spelare i truppen är kanske den mest betydande faktorn när det gäller förklaringar. Givetvis finns det en lång rad andra mer och mindre betydande faktorer. Att stämningen är god och att man tar väl hand om varandra är alltid viktigt. Det är väldigt svårt att utvecklas om inte ”takhöjd” finns och man inte vågar misslyckas.

Var det rätt år att vinna serien? På många sätt var det nog ändå så, det kan ha blivit problematiskt att behålla spelarna i div.2. Det finns säkert spelare som får anbud ändå, men det blir säkert lättare att sätta emot som div.1-lag. Vad som däremot kan bli ett problem är styrelsens arbete, det kräver så oerhört mycket mer att spela i en nästan rikstäckande serie och konkurrera med jättelika budgetar. De har dock alltid lyckats hittills, så stalltipset blir att man lyckas igen.

Även om det har sett väldigt bra ut på spelarsidan, krävs det säkert en del förstärkningar. Det absolut viktigaste är naturligtvis att behålla den nuvarande truppen. Kan man sedan krydda med några intressanta förvärv så kan vi faktiskt bli en nykomling med rejält bett som kan överraska många av våra motståndare. Hur ska man tänka vid värvningar? Måste det vara etablerade storspelare? Jag tycker att Erik född 88 från IFK och Haga visat att det finns talanger närmare än man tror. Fredrik född samma år och från Ersmark har också gått oerhört mycket framåt säsongen som gått. Martin född 86 har även han haft en kanonhöst hos oss. Henkes första säsong i klubben har också varit sensationellt bra.
Hur mycket dessa spelares utveckling har betytt för lagets slagstyrka under säsongen, och även för seriesegern är svårt att säga . Ett är dock säkert att med en klok mix så kan lag utvecklas mycket under en säsong.

Det finns redan talanger på väg upp i klubben, Seif och Alexander till exempel som redan hunnit långt. Förutom dessa vet jag att många andra talanger gärna söker sig till Esk för att utveckla sig. Ett rykte som klubben ska vara tacksam över och vårda ömt.

Själv tackar jag med dessa rader för att jag har fått delta i klubben och från nära håll fått en inblick i ert flaggskepp herrfotbollen. Det blev en perfekt avslutning på min fotbollskarriär,
Lycka till i fotbollssociteten.



Affe's krönika den 28 juni 2007

Alf-Gunnar
Om vi går på sommarledighet som serieledare eller om Luleå slår Holmsund så att vi får semestra med en andraplats en poäng efter spelar egentligen inte så stor roll. Det som är intressant är att vi gjort en stark våromgång ungefär efter kalkyl, kanske att man på förhand hade trott att poängförlusterna skulle ha kommit i andra matcher. Tyngst bland alla poängförlusterna är ju givetvis Infjärden där vi efter en stabil förstarunda och ledning med 2-0, sedan obegripligt tappar spelet och ISK lyckas vända till 3-2.

Poängförluster är ju aldrig trevliga, men kan man dra lärdom av dem så att inte samma sak händer igen så kan det säkert vara nyttiga erfarenheter för våra unga spelare. Inställning är ju en väldigt viktig ingrediens i fotboll, den kan bara stärkas genom egna erfarenheter. Visst kan vi ledare älta och påminna men det är bara den direkta bestraffningen i form av poängförlust som riktigt biter.
När inställningen varit riktigt bra, det vill säga, när vi vetat att idag möter vi ett väldigt bra lag som Skellefteå eller Luleå på bortaplan har spelet varit fantastiskt bra och segrarna har varit klara. Detta stärker givetvis självförtroendet hos spelarna, den kanske viktigaste pusselbiten för ett lag i form.

Höstomgången blir onekligen en spännande och tuff uppgift där kunnande och självförtroende ska matchas mot inställning för att få ut maximalt av truppen. Andra intressanta variabler är den numera väldigt tuffa konkurrensen om platserna i alla tre lagdelarna ja till och med mellan lagdelarna. Det är många överväganden som måste göras, men visst är det en väldigt positiv situation som inte är så många coacher förunnat. Truppen är ju både stor och samtliga spelare riktigt vältränade, vilket också syns i slutet av matcher.

Blindskär på vägen mot toppplacering brukar alltid vara lokalderbyn, vem har glömt Holmsundsfrisparken i 94 minuten.
En hel del trumf har vi dock på vår sida, t.ex. har vi hemmamatcher både mot Luleå, FV och Skellefteå. Serien är ju dessutom väldigt öppen och inget annat lag ser så där riktigt stabilt ut som Timrå gjorde förra året. Hur som helst har vi bäddat för en både intressant och spännande höst, där vi har vittring på stora uppgifter.



Affe's tränarsnack nr 1, 4 april 2007

Alf-Gunnar
Egentligen slutade min tränarkarriär för två år sedan efter en då tvåårig sejour i div. 4 - laget Ersmark. Men efter att P-G Eliasson fick sitt nya jobb åt fotbollsförbundet slängde Örjan fram förslaget att jag skulle hoppa in och hjälpa honom som andretränare. Det var enkelt att svara för jag visste ju att jag aldrig skulle ta upp fotbollen igen. Det kändes otänkbart att avbryta det behagliga liv jag levde och igen byta ut tv-soffan mot "vår-kyliga" fotbollsplaner. Veckorna gick och jag ändrade nog inte inställning, men så en dag efter att jag och Örjan haft ett samtal hörde jag mig själv säga, okej jag provar väl, så får vi se hur det går.

Hittills har det varit lite ovant, jag har aldrig tidigare provat andretränarrollen. Det känns som att jag tagit för lite ansvar ibland, inte fått riktigt närkontakten med spelarna. Som tur är kan vi prata Örjan och jag, och jag vet att han menar allvar, när han säger att han tycker att det fungerar. Jag får helt enkelt finna mig i, och försöka smälta in mer och mer och tillföra mina erfarenheter där de behövs.
Den helgen skulle Ersbodas egen inomhuscup avgöras, Örjan hade blivit bjuden på en Parisresa av sin fru, så jag fick slänga mig rakt in i hetluften. Fotbollschefen Lasse Holmlund ställde sig vid min sida och utan att jag riktigt förstod vad som hänt så hade laget tagit hem sin andra raka seger i den egna cupen. Stackars Morön som var lyckliga över att ha tagit sig till final, var helt chanslösa och fick mest titta på medan bollen gick som på ett snöre mellan hemmaspelarna.

Några veckor av hård träning tog vid, och jag måste säga att jag imponerats av spelarnas fina inställning, att sällan någon är borta från träning och att alla verkligen gör sitt bästa när man väl är på plats. Detta tillsammans med en tränare som har en klar vision, stora ambitioner och en bra struktur på sina träningar gör att man tar ut maximalt av sina samlingar.

Tre veckor efter Nolia var det så dags för en helgcup uppe i Luleå, vi åkte för att försöka försvara cupsegern från året innan.
För motståndet i första matchen stod seriekollegan Piteå, och det finlir som dröjt kvar på näthinnan sedan Esk-cupen var som bortblåst. Det mesta såg avigt ut för våra spelare, mottagningar tog lång tid studsarna gick inte vår väg, självförtroendet rann ur och förlusten, den största på ett antal år, 3-0 var inte mycket att säga om. Spelarna var nog omtumlade och förstod inte riktigt vad som hade hänt. Till och med erfarne Örjan såg bekymrad ut och trots en klok analys så ville inte spelet lossna riktigt.
Det blev förvisso en knapp 4-3 seger mot div.4-laget Bergnäset, men eftersmaken av den matchen kändes ändå inget vidare. Så i den sista gruppspelsmatchen mot Notviken såg det fortfarande geistlöst ut och när slutsignalen ljöd så trodde vi att det skulle bli tidig hemresa nästa dag.
Det var dock inte bara Esk som hade en tung cup utan ett lag fick dra sig ur på grund av sjukdomar i truppen så det blev trots allt B-slutspel på söndag. Där ställdes vi mot Mosjön från Norge och nu började trots sjukdomar i truppen och hårt slitna spelare, vårt spel att påminna om det spel vi vet att vi kan. Helt plötsligt började vi ta obekväma löpningar och hjälpa varandra. En klar 2-0 seger blev belöningen och final, mot våra banemän från lördagen, Notviken. Nu hade vi verkligen vant oss vid underlaget och någon trötthet syntes inte så det blev en klar seger med 4-0 och en liten check, men massor av nya erfarenheter.

Bland annat får man lov att syna vad som brister, man måste lösa problem tillsammans, försöka vara beredd nästa gång det inträffar. Det blev några veckor med träningsmatcher med ganska normala resultat, förutom då kampen mot lokalkonkurrenten Umedalen som verkligen gav oss en snyting och trots en ledning med 2-1 i paus slog oss med hela 7-2.

Man ska nog inte sticka under stol med att det nog fanns en del nervositet inför UFC-cupen , var vi fågel eller fisk, hade vi dragit nytta av våra bakslag och den eftertanke det gett oss.
Vi startade mot Holmsund och efter en något darrig inledning så tar Holmsund ledningen, vi hinner dock kvittera innan paus och trots att vi får en man utvisad så springer vi och spelar mest och hinner också avgöra på ett frisparksmål. Två tråkiga avbräck för oss inför fortsättningen av cupen blir Patrik Matssons nyckelbensskada och Markos förmodade lindriga hjärnskakning.
Mot Skellefteå blev det en jämn match mellan två förmodade topplag där vi gjorde 1-0 i första halvan, det såg också stabilt ut i andra då Skellefteå plötsligt får en straff och lyckas kvittera. Nu måste vi slå målsnåla Robertsfors i sista gruppspelsmatchen för att få spela söndagens final. Ett Robertsfors som vi helgen innan spelat 0-0 emot. Under första halvlekens trettio minuter lossnar så spelet helt för oss, bollen levereras på första tillslaget och ofta kommer vi runt på kanterna. Det känns som propaganda och vi leder med osannolika 4-0, helt välförtjänt i halvtid. Vi konsoliderar siffrorna i andra och vi har söndagsfinal igen.
Det blir Mo IL från vårt västra grannland som blir våra finalmotståndare. Inför finalen är bland annat våra rutinerade forwards hårt slitna, så vi får börja med defensiv uppställning och bara en man på topp. Vi spelar disiplinerat och klokt går inte bort oss, våra långa mittbackar låter inte deras långe och enligt förhandsrapporterna mycket svårspelade target player få briljera. I den andra halvleken skaffar våra fortfarande relativt pigga spelare fram en frispark på offensiv planhalva. Joel ser Tomas smyga fram helt omarkerad sin storlek till trots, hittar hans panna och en ny segercheck till Esk är ett faktum.

Så till den artonde matchen sedan nyår, ja det är faktiskt det (även om inte alla varit 90-minuters matcher). Den första tävlingsmatchen för året IFK Luleå på bortaplan, ingen lätt uppgift men en väldigt inspirerande och tillika bra värdemätare inför årets serie.
Det började riktigt bra för oss och de första tio minuterna hade vi mest boll och Luleå hann inte riktigt med. Så helt plötsligt bryter IFK när vi är på väg upp, ett inlägg från höger och en ensam IFK-anfallare har bara att bredsida in 1-0. Knappast rättvist just då, men efter målet tar Luleå över och i halvtid kan man knappast säga annat än att Luleå är duktiga och har lyckats visa på en del brister hos oss.
Efter paus blir det sedan hårt ställningskrig, men från cirka tio minuter in på andra halvlek tar vi över och det är väldigt logiskt när vi drygt tjugo minuter in i andra kvitterar. Fem minuter senare är det dags igen, även om det ser lite tursamt ut så är det ändå välförtjänt, Luleåspelarna kämpar men kommer inte åt bollen, får dock en inte så oäven chans innan slutet. Vi såg hela tiden farlig ut på våra offensiva fasta, och något ytterligare mål kunde ha kommit ur dessa. Ett betydligt gladare Ersbodalag kunde sätta sig på bussen för återresa mot Umeå.
Spekulationerna omkring nästa omgångs motståndare satte givetvis fart, blir det AIK eller Göteborg? Klart vi hoppas på en allsvensk motståndare, vilken utmaning, och vilket oväntat tillskott till klubbkassan en sådan batalj skulle ge.

Vilken försäsong, redan, vad kan man vänta sig? Ja inte ser det så tokigt ut för inför årets säsong, på målvaktssidan är vi riktigt välrustade med två hårdsatsande, riktiga vinnarskallar som inte bara gör sitt mellan stolparna utan också dirigerar sitt uteförsvar, och även gärna blir femte back när det krävs. Båda riktigt bra i utespelet. Båda har hunnit avverka var sin besvärlig fingerskada på försäsongen.
Vår unga backlinje har haft lite problem med kommunikationen men har bara blivit bättre och bättre ju mer vi spelat, riktigt starkt i luften. Ytterbackarna måste våga lite mer framåt, men defensiven såg riktigt bra ut senast mot Luleå. Är den lagdel där ingen ny tillkommit men där våra hungriga egna spelare blivit ett år äldre.
På mitten blir det hård konkurrens, sedan Henrik Sennström och egne Peter Reinholdt anslutit till truppen. Båda går framåt för varje match som går. Lägg till detta att Kennet och Eric nog inte varit så vältränade tidigare. Tyvärr är Patrik skadad ännu, men kan förhoppningsvis börja träna efter påsk.
Bland forwards är J skadad för tillfället, ändå produceras det, Johan N ser vältränad och intressant ut liksom Erik Lundström som sällan missar ett läge.

Hela truppen har nog tagit ett steg framåt sedan ifjol, det ser intressant ut. Några fighter återstår innan serielunken kommer igång, men först ska vi njuta av en påskledighet, där pojkarna, hör och häpna bara har några egna joggingpass att tillryggalägga.

Vi hörs när serien kommit igång,
fotbollshälsningar, Affe