 |
| Sign Svennis |
Mer skönspel än kamp i årets första ”derbytrea”
Ah, vilken dag. Först en sådär lagom sovmorgon, följt av mysig brunch nära vattnet i
solen med kärleken och undertecknat var fit for fight för årets första riktiga
derby. Tvingas bekänna att jag kände av ett litet pirr i magen och en viss
osäkerhetskänsla när domare Kallin blåste i pipan 15.00.
Osäkerhetskänsla? Jo, derbymatcherna mellan ”Umelagen” i div II tenderar ofta att
kännetecknas av fight, tuffa dueller och heta ordväxlingar vilket i slutändan ofta
innebär att det bättre laget har svårt att knyta ihop säcken. I början av dagens
match fick vi se några av tidigare nämnda ingredienser, men efter ESK första mål dog
derbyspänningen mellan lagen och hemmalaget visade upp hela sitt fotbollsregister
vilket resulterade i att de helt rättvist vann med 6-1. Så skönt det är att ha fel
ibland.
Den stora (600 – riktigt grym publiksiffra som säkert ger ett extra skönt klirr i
ESK-kassan) sol- och fotbollstörstande publikskaran fick njuta av några riktiga
delikatesser, ett flertal snygga spelsekvenser och sist men inte minst ett par
härliga baljor från ”de röde”. Svårt att nämna någon speciell detalj i matchen, då
det verkligen fanns en uppsjö att välja på, men jag måste bara nämna Joels
fotbollskonst i slutminuterna. Det värmde lite extra i den redan stekheta solen när
han felvänd ”suger” ner en alldeles för lång och hög boll vid sidlinjen, vänder om,
retfullt enkelt fintar bort en framstörtande motståndare och sedan snabbt spelar
vidare bollen med en yttersida upp till anfallet. Får vi sen en repris på Bettnes i
sommar?
Förutom att ESK var bättre på alla delar av planen så gick det inte att undgå ett
”analysöga” att även ESKs ledartrojka vann den taktiska kampen mot deras dito i
Umedalen. Jag är rätt så säker på att ”Öjje” innan matchen hade beordrat sina
yttrar, för dagen Kennet och Joel, att hålla bredden och söka upp den stora lucka
som uppstår då Umedalens yttermittfältare drar sig inåt mitten i deras försvarsspel.
Vi fick även se ett ytterligare bevis på Örjans goda coachande när ”Putte” kastade
in yrvädret och tillika exgimonäsaren Johan Larsson på höger flanken i andra
halvlek. Då svarade han genom att byta ut Petter Risberg mot vänsterfotade Marko och
samtidigt göra en smart rockad genom att sätta Marko på högerbacken!! och flytta
över Fredrik Isaksson till vänster där bak. Motståndarens speed slår man enklast ut
med egen speed. Schack matt!
Hmm, riktigt svårt att ta ut tre spelare för mina pinnar, alla spelare – från Cribba
där bak, till en avstängd ”J” på läktaren, bör få eloge efter en så välspelad och
genomförd match. Men här kommer mina pinnar ändå:
3: Cribba, trots seger med 6-1 hade han en hel del att göra, alltid trygg, lugn och
pålitlig, tack för dina insatser i ESK tröjan och ett stort lycka till söderut från
Svennis!
2: Nordell, tre mål säger väl allt, skönt att se lite mer speed i hans ben, nu
fortsätter vi klättringen mot skytteligatoppen.
1: Kennet, visade ständigt prov på sin fina blick och sitt precisa passningsspel.
Ajdå, tiden rinner iväg i allt skrivande, klockan är redan 00.30, det är dags för
Svennis att krypa ner efter en kanondag med två trepoängare inkasserade på kontot.
Nancy, where U at?
Till nästa gång, gonatt Sweden, Svennis
Svennis krönika nr 4, 28 maj 2007
|
| Sign Svennis |
Stabil trepoängare trots grus i maskineriet
Att ESK-spelarna led av lite ”baksmälla” efter kanoninsatsen senast mot Skellefteå är väl knappast ett understatement.
Drabbningen mot kamraterna från Sundsvall var en aning ovårdad och bristfällig insats i mina ögon, det blandades och gavs en hel del.
Men att då ta en kassaskåpssäker tre poängare är ett bevis på lagets höga klass. Ett annat bevis på lagets enorma slagstyrka är att ett
rivjärn och krutpaket som Eric Appiah satt på bänken och att fyrtornet där bak, Tomas L, inte ens var ombytt.
Summa summarum, småskador och annan frånvaro på några gjutna stöttespelare är inget som stoppar upp ESKs framfart i år.
Om vi ska återgå till helgens drabbning. I första halvlek visade båda lagen upp slarv och ansenliga brister i passnings- och positionsspelet.
Det innebar att lagen under stora delar av rond 1 bytte chanser med varandra. Känslan var dock att ESK hade ett stabilt grepp om matchen och
de kunde helt rättvist i trettionde minuten, efter ett ”Kaka” pass av Kennet till ”J”, spräcka Sundsvallskeeperns nolla.
I slutet av första halvlek bevittnade den trogna ESK-publiken en spelsekvens som helt avgjorde bataljen. Sundsvall efterfrågade en straff
i en svårbedömd situation inne i boxen och i kontringen som uppstår gör ESK mål genom ytterbacken Petter Risberg. Direkt efter avspark ljuder
domarens pipa, halvtid!
Rond 2 var den första snarlik, båda lagen hade några farliga chanser vilket hade kunnat resultera i mål åt båda sidorna. Exempelvis så hade
signerat antecknat 3-0 när Nordell blev helt fri i mitten av halvleken eller reducering då Erik W snyggt reflexräddade ett närskott från
gästerna i stolpen. Vi fick emellertid se ett mål till slut, då Erik Lundström, med både lite tur och finess, rann igenom i straffområdet
och behärskat placerade in trean i nätet. Spiken i kistan var ett faktum.
Anmärkningsvärt var att Örjan hade valt att satsa på att flytta ner Nordell från anfallet till yttermittfältet och beredde i och med detta
plats för en riktig comeback åt ”J” i anfallet. Saknaden av en genuin djupledslöpare i anfallet blev uppenbart rätt snabbt och tvingade fram
ett helt korrekt skifte mellan Erik Lundström och Nordell redan i första halvlek.
Att coach nu tillgår tre spelsugna och skadefria forwards är säkerligen ett huvudbry, men Örjan ligger nog inte sömnlös för de, fem avverkade
matcher och 12 poäng samt ett rejält sparkapital i både Nordell, som inte hittat fjolårets målform, och i ”J”, som kommer att bli bättre över tiden.
Nu vänder vi blad och laddar för en spännande torsdagsmatch i Ö-vik mot ett Friska Viljor som startat säsongen riktigt starkt. Då gäller det verkligen att höja sig om man vill avnjuta en skön bussfärd hem från ”Foppaland” med tre färska poäng i bagaget. Svennis passar på att varna ÖW och Co för en tung offensiv pjäs i Mattias Hägglund och måltjuven Daniel Johansson.
Mina pinnar från helgens kraftmätning går till följande spelare:
3: Marko, ESKs egne ”videojugge” har hittat tillbaka till sina fornstora dagar, han stängde sin kant och var klockren i det defensiva spelet.
2: ÖW, har tagit ett ytterligare steg upp på utvecklingstrappan, han visar upp en härlig pondus och bidrar med lugn med sitt pålitliga huvudspel.
1: Henrik, ”Luleåpåjken” börjar bli riktigt varm i ESK-kläderna, det ska bli intressant att se om han kan fortsätta på den inslagna vägen när laget
förflyttar sin bas hem till Ersängsvallen.
To be continued, Svennis.
|
Svennis krönika nr 3, 26 april 2007
|
| Sign Svennis |
Fyra mål i baken men likväl ett styrkebesked
Kanonväder, cirka 500 entusiastiska åskådare på solsidan av Gamliavallen och klassiska matchdräkter hos motståndarna, det var verkligen dukat för en riktig fotbollsfest.
Festen uteblev en smula tack vare ett ”så in i h-vete onödigt” billigt mål i tredje minuten. Det målet fick Degerfors i gåva av ett passivt ESK försvar och en till synes alltför givmild keeper.
Den så klassiska uppförsbacken var ett faktum och ett för dagen kämpastarkt och spelskickligt ESK mäktade inte med uppgiften att putta bort superettangänget från förarsätet.
I mina ögon så var Ersboda betydligt närmare att ta en fin skalp i år, i jämförelse med fjolårets kamp mot dito, jag tycker verkligen grabbarna föll med flaggan i topp.
Efter baklängesmålet i tredje minuten tog ESK över taktpinnen och skapade ett flertal goda kvitteringstillfällen genom några fina spelsekvenser.
Degerfors stack upp i några halvfarliga kontringar men matchen fördes av ett konstruktivt och målinriktat hemmalag.
Jag, och de flesta på läktaren satt och inväntade halvtidspaus och en kopp kaffe i det fina vädret, då Degerfors genom två snygga individuella prestationer drog ner rullgardinen.
0-2 tillkom genom en skicklig soloraid signerad Mano Garcia och 0-3 var en snygg frisparksvariant som lätt platsat i kommande fotbollskväll. Halvtid och godnatt ESK.
Degerfors spelade enkelt av andra halvlek och ett något tröttkört, både fysikt och psykiskt, hemmalag hade inte kraften att ta tillbaka markförlusten från rond 1.
Trots allt vill jag ännu en gång påpeka att matchen var ett styrkebesked och ingjuter förhoppningar om en rolig sommar för de supportrar som följer laget.
Till framtiden tar vi med oss att matchen bevisade att flera spelare i dagens ESK ännu inte har de kvalitéer och det speltempo som behövs för att störa ett superettanlag.
Men det är genom matcher, likt gårdagen, som spelarna skolas och tar ytterligare kliv för att i framtiden ha möjligheten att nå ända fram.
Spelarna har också fått lärdomen om att det inte går att bjuda på chanser mot en så pass skicklig motståndare, de hugger direkt och då ringer det i baken.
Jag kan inte låta bli att poängtera att det var märkligt att ledartrojkan inte genomförde byten tidigare i onsdagsmatchen,
som jag ser det var matchen i stort sett död i halvtid och att låta bänken få känna på hetluften samt spara lite krut på nyckelspelare
inför matchen på söndag hade definitivt varit befogat.
Mina pinnar går till följande spelare:
3: Eric, höll ihop laget på ett berömvärt sätt och visar upp mognad i både spel och uppträdande
2: Petter Risberg, speciellt för hans första halvlek då han bidrog mycket till det offensiva spelet
1: Kennet, han föll bort något på sin kant, men hans lugn och goda blick för spelet betyder mycket för hela laget
Det var allt för denna gång,
vi ses på söndag, Svennis.
PS! Anundsjö har en ny tränare i år, han förespråkar mer variation i spelet och inte bara långt som kännetecknat Anundsjö under en lång period.
Han framhåller att de måste involvera fler spelare i det offensiva spelet och att de har dessa spelartyper.
Svennis varnar för powerforwarden Pär Byström, Oskar Westbergh på innermittfältet samt de spelskickliga ytterbackarna Jonas Lindmark och Henrik Jonsson.
|
Svennis krönika nr 2, 23 april 2007
|
| Sign Svennis |
Den hårda blåsten i genrepet blottade ESK största svaghet.
Jag tog mig ut i den hårda blåsten i lördags för att följa ”genrepet” mot Mariehem inför en spännande vecka i ESK-ögon sett. På onsdag tar föreningen emot anrika Degerfors i Svenska Cupen och sedan börjar allvaret med seriepremiär på söndag mot ”byagänget” Anundsjö från Örnsköldsvik. Kan verkligen känna vilken energi det kommer att sprudlas av i veckan, det är nu allt det hårda arbetet och slit som lagts ner i vinter ska omvandlas till fart, spelglädje och pigga ben. F-n, måste erkänna att suget verkligen finns där, men det blir till att njuta av spelet från läktaren även i år. Ett stort lycka till i veckan grabbar.
Om vi återgår till lördag så ställde ESK upp med ett på pappret stark elva, vilket även var en trolig startelva både på onsdag och på söndag med reservation för några smärre justeringar. Som jag ser det var matchen mot div III laget Mariehem rätt så givande. Detta trots att motståndet var svagt och inte hade mycket att sätta emot ESK, i första halvlek kunde jag inte ens räkna till ett avslut mot keeper Kribba. De yttre förutsättningarna ställde också till det rejält och Mariehems försvarsmur, som hade målsättningen att hålla tätt så länge som möjligt, blev då ännu svårare att forcera.
Det givande, vilket säkerligen ledartrojkan håller med undertecknat, var att de yttre förutsättningarna och ett helt försvarsinriktat motstånd blottade lagets största svaghet. I en match över 90 minuter gäller det att variera sitt spel även om det i flesta och i andra fall är vinstgivande. Kan illustreras med ett vanligt uttryck i pokersammanhang, det gäller att växla tempo och helst då motståndaren minst anar det. I lördagens match, har även bevisats i fler matcher i vår, körde ESK fast gång på gång med sitt så vanligt effektiva snabba kort passningsspel. Jag vet att det är väldigt svårt att bryta mönstret i vissa matcher men det är inte fult att i vissa lägen av en match övergå till att spela betydligt enklare och rakare. Även om det är betydligt tråkigare och inte uppskattas av en kräsen och bortskämd fotbollspublik, men ibland är det så att ändamålen helgar medlen.
Nu är det inte så att ovanstående är ett stort problem då det finns så många positiva bitar som gör att det får en mindre betydelse. Men för att laget ska ta ännu ett kliv på utvecklingsstegen är detta något viktig att arbeta på att förbättra. Det är ju också så att det ibland är lättare att minska sina svagheter än att förbättra sina styrkor.
Fem påståenden som det ligger mycket sanning i:
1) Johan Nordell är tvåans bästa anfallare
2) ESK har serien starkaste centrallinje i Kribba, ÖW, Tomas, Kennet, Eric, Henrik S, ”J” och Johan N
3) ESK spelar den mest underhållande fotbollen i Umeå (även Umeå IK inräknad)
4) ESK slutar som Umeås bästa lag när div 2 Norrland summeras i oktober
5) Ytterbacken Fredrik Isaksson har utvecklats enormt och blir årets utropstecken i serien
Avslutar med några väl valda ord, ödmjukhet och fokus på veckans uppgifter och jag är övertygad om en trevlig avslutning på veckan.
Yours sincerely, Svennis.
PS! Kan tilläggas att jag nyss avslutade ett samtal med ”Gripen”. Tord har varit på plats i Västerås och bevittnat Skiljebo Umeå FC, slutresultatet blev 2-2 och det ska UFC vara glada för, Petter Augustsson storspelade mellan stolparna och var en stark bidragande faktor till FC:s premiärpoäng.
|
Svennis krönika nr 1, 29 mars 2007
|
| Sign Svennis |
ESK bästa laget i ”stan” smaka på den karamellen.
I helgen var det dags för undertecknat att ”spana” in första 11-manna matchen för ESK i år. Jag tvingas att medge att temperaturen steg något på fredagseftermiddagen då jag lämnade mitt arbete för att tanka skafferiet och sedan bege mig till Dragonfältet för att se första matchen mot Holmsund i Swedbank Cup. Suget efter fotboll på lokal nivå, och då framförallt ESK, pepprat med ett fint vårväder var bra utgångspunkter för en fin kväll.
Kvällen blev en aning förstörd då jag tagit fel på tiden och anlände till Nolia runt 19-snåret.
Spelet, eller snarare brottnings/boxningsmatchen, var inte någon större fröjd för ögat. Då jag endast såg en halvlek har jag svårt att dra några större analyser förutom att årets derbykamper troligen blir en nådastöt för ESK i år. Hur menar jag? Vi kan räkna med väldigt lite skönspel, mest kamp, destruktivt spel och syrliga kommentarer, vilket gynnar lag som både på pappret och på gräset är sämre än Ersboda. Att stå upp för varandra som ett enat lag i dessa matcher, samt att ha marginalerna på sin sida, blir livsviktiga om ESK ska vinna vikiga poäng i jakten på topplatserna. Känns påtagligt skönt att laget slipper derbymatcherna i starten av årets serie.
Tog nya tag på lördag, var faktiskt på plats i god tid före avspark mot Skellefteå, och matchen gav mersmak. ESK hade ett klart spelövertag i första halvlek tack vare sitt adelsmärke ett kreativt och betydligt snabbare passningsspel än sin motståndare. I andra halvlek genomförde Skellefteå en del ändringar i laguppställningen, vilket innebar att de tog sig mer och mer in i matchen. Slutresultat 1-1 speglade matchen rätt bra, men jag är rätt säker på att ESK stängt matchen om Viktor låtit bli att vara så het inne i boxen. Förutom passningsspelet tar jag med mig positiva bilder såsom ex det stabila och postitionsstarka försvarsspel som centrallinjen, ÖW, Eric, Viktor och Tomas L visade upp.
Vill även passa på att skriva några rader om några nya ansikten för mig. Det var riktigt kul att se Reinholdt Jr visa framfötterna, lite mer tyngd och några fler A-matcher i benen, och ni ser en spelare med kvalité för att etablera sig i laget rätt fort. En till ny bekantskap för mig var unge inhopparen Seif Kadhim, född 1991!!, och redan ett ”spännande” ämne att arbeta vidare med för Örjan och Alf-Gunnar. Han visade upp ett fint register, med en fin blick och främst en härlig ”touch” på bollen. Det blir roligt att iaktta honom i framtiden, jag hoppas få se några framträdande senare i serien.
Tyvärr missade jag ”showen” och avslutningen i cupen, då jag var upptagen med annat på lördag eftermiddag och hela söndagen. 4-0 mot Robertsfors talar emellertid sitt tydliga språk, jag tror dock att luften kan gå ur ”byalaget” i år. De har ett viktigt år framför sig, se bara hur det gått för lag som började dala i seriesystemet, ex Täfteå, Sävar och Furunäs.
Från helgen tar vi med oss:
- att cupsegern inbringade 10 000 sköna riksdaler in på lagkontot
- att det finns flera unga spelare i ESK som visar att de vill vara med och ”leka” när plastgräset byts bort i maj
- att laget inte står och faller med spelare som ”J” och Kennet, men att båda spelarna är ”nyckelspelare” och att de behövs för framgångsrika resultat i år
- att det blir tuffa drabbningar mot Holmsund, Umedalen och ”Robban” i sommar
Ett stort lycka till i helgens drabbning i Luleå. Det skulle vara trevligt med ett bra resultat i Svenska cupen även i år. Degerfors i all ära, men Elfsborg eller Malmö hade varit spännande att se i Umeå .
Vid pennan, Svennis.
|
|
